Little Meats på linnégatan

Tänk dig att du varit med om något helt fruktansvärt, säg, att du utsatts för ett ryggvätskeprov utan bedövning. Klockan är halv två och du har endast fått två torra, vita ostmackor att äta och tre koppar kaffe att dricka. Det är i mitten av maj men dimman ligger ändå tät och det är kallt. Du är yr och har ont men från någonstans i bakhuvudet kommer du ihåg ett hål i väggen. Ett mexikanskt ställe som faktiskt känts autentiskt. Eller iallafall lika autentiskt som amerikanska mexikanska restauranger.
Little Meats är litet och rustikt. När man går in genom dörren ser man direkt in i det lilla köket.

Klockan var halv två men lunchtimmen var tydligen inte över. Det är fullt överallt förutom vid ett litet bord i hörnet. Men när jag beställt färdigt och vänder mig om har en tjej tagit platsen. Resten av restaurangen är ockuperad av unga kostymklädda killar i skägg som skrattar högt och dunkar varandra i ryggen. De skrattar och lämnar ut sig själva genom att låta såserna rinna längs skägget och ner på slipsen. På väggen ovanför dem står det "Little Meats" med stora bokstäver och i e:et syns golden gate bron och jag tänker "fyfan".   Jag går fram till kassan igen och säger att jag vill ta med istället. Jag frågar hur lång tid det kommer ta och hon säger tio minuter eftersom majskolven dröjer. Jag säger ok och lider.  Jag går och köper morotskaka på seven eleven och när jag kommer tillbaka är maten klar.
I skydd av ett träd i slottsskogen sätter jag mig på en bänk och sliter upp förpackningar. 4 stycken hongos och en elote. Jag börjar med två hongos, det är små runda mjuka majsbröd fyllda med grillad portobellosvamp, pintobönor, ost och salsa. Det rinner saft ifrån svampen och jag slickar hungrigt upp den från min hand. Vill inte missa en enda droppe, en enda smula av detta. Direkt när jag öppnade förpackningen och såg kvistarna av koriander pryda toppen kom alla minnena tillbaka om den enda andra gången jag ätit där. Från att ha frusit och lidit av kylan och fukten börjar jag svettas. Jag blundar, jag är på en varm sandstrand, jag hör sprakandet från en grill, jag känner doften av hav och limeträd. smärtan i ryggen är borta och jag slappnar av.
Så hugger jag in på majskolven. Elote är en grillad majskolv täckt med ost och starka kryddor. Kanterna av kolven är svärtade men resten är perfekt lysande gyllene som popcorn-kärnor. Osten ligger som en grovkornig sås ovanpå och över det är kryddorna spridda.
För mig är det ett helt nytt sätt att äta majskolv. Något helt annat än det traditionella att bara stryka lite smör och salt över. Det som jag hittills älskat i alla sin enkelhet men som nu bleknar totalt i jämförelse. Det är krispigt och mjukt. Salt och sött och kryddigt på samma gång. Det känns som den rätt jag alltid letat efter. Den rätt som skulle definiera mig. Känslorna krockar. Är det här en identitetskris eller har jag äntligen hittat mig själv?
Nu sitter jag iallafall på min balkong och minns. Dricker mojito för att kalla tillbaka upplevelsen. Jag vill springa tillbaka samtidigt som jag inte vågar. Tänk om minnet är bättre än verkligheten......
http://www.littlemeats.se/